Ruckade ruriner.. Tics & trix & fix & FlippFlopp & kaos & förväntningar & stress & press & tvång...
Listan kan göras lång!

Detta "underbara" Påsklov & väntan på Påsk afton..

Det är kanske inte så värst stort kan ni tycka men här hemma när alla rutiner ruckas för att det inte ser ut som vanligt under denna vecka blir kaos. Å dessutom Påskafton..

Kanske inte heller så värst stort för er men här blir det grymt jobbigt & vänta på något som "avviker" i vardagen.. Absolut inte lika stort som Julafton men jag tror (hoppas) att ni förstår vad jag menar..

Pyret har fritids & det är ju skönt å slippa skolan denna vecka. Men när det är lov så får dom ta med sig en leksak varje dag till fritids.

Så vi kan ju ta det som ett ex. Okey, han väljer en leksak på kvällen som han ska ta med sig till fritids.. På morgonen så kommer besluts ångesten över leksaken..
"Har jag valt rätt?!"
"Jag behöver byta!"
"Eller behöver jag göra det?!"
"Undrar vad alla andra har med sig?!"
"Jag vill ha en annan bil"
"Men, hmmmm vilken då?!"
"Grön, Röd, Blå, Vit, Lasbil, Ferrari, Porsche, Volvo, Citroën?!" Osv Osv Osv.

Jo då, kläder ska kännas rätt, allt ska sitta perfekt mm Okey, det är som vanligt, men så plussar vi på detta oxå... Lilla killen!!! Det ställer till så mycket! Alla dessa val! Kaos!

Tycker dom borde skippa detta med att dom får ta med leksaker till fritids på loven! Varför ska dom ha det?! Det finns ju massor av saker på fritids att leka med!
Jag har givetvis framfört min åsikt om detta men till ingen nytta just nu på detta lov iallafall..

Trulle har det lite Softare. Han får sova ut lite längre än annars & mår gött av det. Skönt att slippa skolans höga krav, alla Nationella prov mm.
Men ruckningen av rutinerna är märkbara även för honom men på ett annat sätt.
Boxnings Träningen ligger nere denna vecka för att det är lov te.x

Boxningen är hans andnings hål. Han får ur sig massor & får rensa huvudet. Det är en extrem skillnad på hans humör. Han är stabil när han tränar & kaosig när han inte tränar. Styrke träningen är oxå olyckligt vis nog oxå uppehåll med denna vecka..
Är grymt stolt över Trulle! Är jag ju alltid såklart men lite extra idag för Idag så klarade han sin uppkörning för AM-kort så nu är det ner med näsan i böckerna ännu mer & sen Teori prov = Kortet i handen! Usch vad han har blivit stor.. "Buuhuu" min lilla kille är snart en Man på riktigt! Men han kommer alltid vara min lilla plutt! Ha ha ha ha

Men hörrni, snart är lovet över & ingen är gladare än jag! *Ler* Ha ha ha Tjoohoo, allt är snart som vanligt igen "Phjuu"

Passar på att önska er en Glad Påsk, va rädda om er & ös på med kärlek till dom ni har nära & dom som är betydelsefulla i erat liv!
Det tänker jag göra!

Jösses! Ha ha ha eller buuhuuu!

Jag håller på med en sån däringa mindre trevlig Rotfyllning & nu i helgen så har jag lyckats med att Gnissla sönder den provisoriska lagningen. Grejen är att jag skulle gjort klart denna tand som i Torsdags men då ringde dom & jag fick flytta fram min tid för att min Tandläkare var sjuk! Thjoohoo, jag blev jätte glad för som för många andra så är det Ångest & mend fruktan jag går till detta ställe! Men Karma Is A BITCH! Jag skulle inte jublat så mycket över detta (tydligen)

Men jag ringde tandläkaren i morse & berättade som det var: "Jag har gnisslat sönder min lagning & det gör ont"

Oki, fick en tid till Tandhygienisten för min tandläkare är fortfarande sjuk.

Det första hon frågar mig är: "Hur kan du ha ont i en tand som är död"?!
Jaa du! Det var en bra fråga! Blir mitt svar.
Jag kan ju tycka att du borde veta svaret bättre än mig på den frågan!! Är det svar jag får ur mig..
Sen när jag ligger där i den hemska stolen & gapar för fullt med instrument i min mun & benen slår ett trumsolo i fotänden så kommer nästa fråga: "Men hur i helskotta har du klarat av att göra denna spricka i den lagningen"?!?
På den frågan svarar jag: Jag Gnisslar tänder, hårt oxå tydligen!
(Jag kan ju lixåm inte ha min bettskena i nu när denna tand inte är klar) Åsså kommer nästa fråga: "Har du ingen bettskena"?!
Joodå, det har jag men det går inte att ha den nu.. Svara jag med munnen fortfarande full med prylar..

Jahaja säger hon å börjar gegga i hop den provisoriska sörjan som dessutom smakar skit!

Hon lägger på ett rejält lager å när hon är klar säger hon: "Nu får du inte äta på ett tag"
Okey, säger jag, på hur länger då typ?!
Å svaret blir "Det vet jag inte, för det beror på din mun flora"!

Jag skattade åt henne å sa: oki docki, då frågar jag min mun flora å ser vad jag får för svar då! Hahahaha Hon skrattar oxå å sen säger jag ByBy å går därifrån med några svar som jag inte kommer att få reda på om jag inte googlar dom!
Hahahaha!

Jaja, nu är detta gjort å jag hoppas att jag slipper ha ont i en tand jag tydligen inte ska kunna ha ont i.. Å jag längtar nästan till den 24:de så denna tand blir klar någon gång!

Ha en bra dag!

Ni vet ordspråket "Ringarna på vattnet effekten" Det funkar faktiskt på riktigt  i realtid!

Jag blir så glad!

Nu i morse så mötte vi ett par föräldrar som var upprörda. Inte pga av Pyret berättade hur han känner eller att vi tog upp detta i skolan utan tvärt om.

För att detta samtal med eleverna gav just ringar på vattnet!

Deras barn bertättade massor som händer i skolan, på rasterna mm som dom inte hade en aning om. Hur det ser ut i skolans värld som kan vara jätte hemsk för våra barn.

Alla har inte förmågan att säga/berätta allt hemma. Dom kanske inte ens tänker på att det är tufft i skolan förrens man lyfter detta till ytan.

Jag poängterade för föräldrarna att jag vill att dom säger till om det är något som Pyret gör som är knas! Jag vet att han INTE har vita vingar alla gånger. Jag berättade oxå att vi inte pekade ut någon i klassen utan att han berättade hur han mår och att det INTE är okey att retas.

Men detta handlade inte om att Pyret specifikt gjort något utan av det som kom fram igår när dom pratat hemma.

Jag blir glad sammtidigt som jag blir ledsen!! Det är ett vidrigt klimat för våra barn i skolan. Men jag blir glad att detta barn fick ur sig det som "Hen" burit på!

Dom frågade om Jag och Pyret kunde tänka oss ett gemensamt möte med Klassföreståndaren eftersom Pyret inte heller mår bra.

Min reaktion var givetvis ett ja ja ja ja JAAA! Självklart!!!

Så nu ska vi planera in ett gemensamt möte i skolan. Dessa föräldrar delar precis samma uppfattning som oss! Nu får det vara SLUT på detta extremt tuffa klimat och vart finns dom vuxna i skolans värld någonstanns?!?!

Så dom svar vi får på mötet får jag återkomma om!

Trevlig helg och va rädda om varandra och tänk på att ett gott bemötande mot andra gör den andres dag och din egen!

Kramizar till er alla!

(Gör en resumé av mitt inlägg eftersom det är många här som jag inte har på Fb..)

Jag har märkt att Pyret varit ledsen och att hans Tics ökat dramatiskt sen i Fredags. Han har nu 6st pågående Tics och så kan det ju vara men i hans fall så är det något som trycker honom om man räknar med oroliga nätter, svårt att somna, ont i magen, mår illa och vill INTE gå till skolan mm. Iallafall så summa sumarium av denna kulm är att både jag och hans storebror har pratat med honom otal gånger, frågat vad som händer, om det hänt något och varför han mår dåligt.

Men igår kväll så brast det totalt för Pyret! Han mådde illa, ännu mer ont i magen, ångest och grät hejdlöst!

Då kom det äntligen ur honom vad som hänt/händer och det handlade om några stycken i hans klass.

Dom utesluter honom, lämnar honom själv, viskar och skrattar år honom, han hör att dom säger hans namn och när han frågar dom varför så får han till svar "att det ska han skita i" Dom tittar och fnissar på lektionerna! Retar honom för hans Tics och härmar honom!

Lilla hjärtat!!! Mina tankar går givetvis åt alla håll och kanter. Det blir som ett Flipper spel i huvudet på mig! Hur kan detvara möjligt att detta har missats av lärarana på lektionerna? Rast vakterna på rasterna? Pyret har sakt till enl honom själv.

Ja ni förstår själva vilka kännslor som kommer upp i en själv.

Att se sitt barn må dåligt är så att hjärtat brister! Man blir vansinnigt Arg, ledsen, frustrerad, illa mående mm

Vilket bakslag!!! Jag har som dom flesta vet varit i skolan ett otal gånger och pratat om hans problematik när det gäller bla.n hans Tourette, Tics! Jag har även pratat om mobbing. Hur det känns att bli utsatt mm.

Men efter ett långt samtal med Pyrets pappa igår så bestämde vi att han ska vara hemma resten av veckan för ingen ska behöva gå till skoaln och må såå jävla dåligt och att jag skulle gå till skolan själv och prata med eleverna, lärarna och rektorn.

Men så i morse när jag väckte Pyret och berättade för honom att han skulle vara med pappa på jobbet istället så blev han arg. Han blev arg för stt han ville följa med till skolan tilsammans med mig och prata om detta!!

Först blev jag häpen faktiskt men sen kännde jag Lycka! Total Lycka! För att han har ett självförtroende och en styrka som är helt otrolig! Precis som sin store bror! Man "frontar" Man pratar! Dom är så jävla grymma!! Vilka killar!!!

Så vi cyklade iväg till skolan lite tidigare för att jag ville prata med hans lärare innan såklart. Jag skickade ett mail i morse men vet ju inte om hon fått det eller läst det.

När vi kommer till skolans lärarrum så fallar det sig såå bra att Rektorn satt där oxå, thjoohoo tänkte jag och tog ett djupt andetag med Pyret i handen och knackade på och sa: " Nämeen åhå va bra att alla är samlade"

Dom tittar oförstående på oss och säger: "Kom i ni" Och då inser jag att vi redan va inne! Jag skrattar lite åt det nu i efterhand ha ha ha

Men vi går in och sätter oss iallafall och Pyret berättar vad han känner och poängterar att det är hans kännslor och dom är rätt för honom! Han berättar allt medans tårarna rinner. Dom lyssnar och tar detta på största allvar!!

När det ringt in så sammlas dom elever som är där för dagen i klassrummet och vi sätter oss. Hans lärare berättar att jag ska vara med en stund i klassen för att vi har något viktigt att prata om.

Vi sätter oss på golvet i en cirkel så att alla är delaktiga och inte pysslar med något annat.

Pyret ber mig berätta varför han är ledsen. Men jag säger till honom att det är bättre att han berättar själv istället och att jag finns här precis brevid honom. Så det gör han! Han förklarar hur han mår, hur han känner mycket ordagrannt i detalj, inget missas. Dom andra barnen sitter tysta och lyssnar, vissa skruvar lite oroligt på sig vilket jag förstår att dom gör för att det är dom som utsatt Pyret för detta.

När Pyret berättat klart så tar hans lärare vid. Det blir ett mycket konkreta ord, många frågeställningar till alla barnen. I mina ögon ett exemplariskt samtal med barnen.

När hon var färdig så lämnar hon över ordet till mig.. Jag känner själv hur det kryper i benen så jag känner att det igentligen inte finns mer att tillägga men jag frågar barnen om dom själva har haft ont i magen när dom ska till skolan? Svaret blir JA!

Jag fortsätter att prata om hur jobbigt det är att gå till skolan med ont i magen mm.

Jag berättar att jag oxå haft ont i magen när jag var liten i skolan och att det är jätte tråkigt för i skolan ska ju alla ha rätten att må bra.

Det hela slutade med att alla skulle tänka på hur dom behandlar alla, inte utesluta någon eller retas med någon överhuvudtaget.

Hade en snabb överläggning med Läraren om att detta behövs pratas om gång på gång på gång. Det räcker inte med bara detta. Vi är överenns om detta så fortsättnig följer... Dom är 6-7 år gamla och om det redan är på denna nivå nu så vill jag inte äns tänka på hur dessa barn blir i vuxen ålder. Alla föräldrar ska få ett mail ang detta oxå. Det man inte vet kan man inte heller göra något åt!!!

Pyret va iallafall mycket gladare när jag gick där ifrån vilket givetvis känns skönt för oss alla.

Säkert en massa stav fel mm men jag orkar inte rätta texten om Dyslexi fia klantat sig.. Men ni är ju så kloka så ni hajjar ändå!! Hahahaha

Sista raderna blir till Våra Fantastiska killar som har modet att stå upp för sig själva, att ha ett självförtroende att våga visa kännslor, att stå för sina kännslor och kunna lägga dom på bordet och göra något åt dom, att våga fronta dom som gör er illa.. WOOOW säger jag bara!!! Trulle och Pyret ni är mina Hjältar! Älskar er så vansinnigt mycket och är så STOLT ÖVER ER!!!!!!!

Hur mycket kan man frysa igentligen?!

Ögonen rinner, nosen rinner & det kliar frustrerande mycket i hela ansiktet... Polloneringen är inte min kompis just nu!! Men våren är ju vacker tack å lov!

Skrev att inlägg för några dagar sedan om Narcissism & där är inget förändrat kan jag tala om.. Det har bara blivit värre, fler människor träder fram i livet som Gamar som väntat på mat i flera år!!!

Fyy, faan säger jag bara åt dessa meningslösa, låga människor!!

Tankar som slår en är ju förståss: Varför ska alla dessa korsa min väg? Jag harju svarer men kan ändå inte låta bli att undra..

Vansinnigt galet är det iallafall. Dom kan köra sitt Race någon annanstanns, inte här.

Men det är tur att alla människor har ett eget val i livet!

Varför ska man ha människor i livet som bara vill en illa? Som tar sig friheten att göra som dom vill mot en & sen patetiskt nog tro att man ska stå kvar.. Energi slukande Homosapiens.. Noppe, funkar inte här!

Så nu har jag fått gnälla av mig lite med ett igentligen helt meningslöst inlägg! Men skönt var det.. Ha ha ha ha ha!

SkeppOHoj på er!

Vet inte vart jag ska börja! Behöver nog bara "spy" ur mig min frustration över människors oeftertänksamhet!

Vad är det som gör människor tokiga i huvet?! Makt? Pengar? Dålig självkänsla? Ett behov av att mästra en annan person för att själva må bra? Sätta i system att det är okey att bete sig illa & såra andra för att en bata säga "förlåt" det kommer inte att hända igen? För att sen efter en vecka eller två göra samma sak? Ett Systemsatt senario?Narcissistiskt beteende verkar höra till vanligheten!
Har människor blivit helt galna?!

Jag blir rädd på riktigt! Vem vågar man lita på? Finns det någon man kan lita på än sig själv? Vart är vi Homosapiens på väg någonstans?

Jag sätter mig inte högre än någon annan, jag människa med fel å brister. Men jag kränker aldrig en annan människa & jag skulle aldrig vända ryggen åt mina barn! Jag behandlar min partner med respekt (om jag har någon) Jag behandlar min vänner med respekt. Jag försöker att tänka mig för hur jag beter mig! Visst min hjärna kan vara FlippFlopp men jag är inte dum & elak för det! Jag använder aldrig mina Diagnoser för att skylla på mitt beteende om det felar! Är så less på mig själv pga min Psykoanalytiska förmåga att förstå mig på andra människor men det betyder INTE att jag "okeyar" ett sjukt beteende mot mig eller mina barn bara för att jag har den förståelsen!

Jag fattar ingenting för det verkar vara en Galet Sjuk Pandemin av människor som har ett sjukt behov att projektera sitt sjuka beteende mot andra just nu! Å vad det beror på har jag ingen som helst jävla aning om! Men jag vet en sak: det finns ingen å då menar jag INGEN som kommer till min egna familj å försöker att trycka ner eller kränka oss!
PUKT SLUT!

Nu på eftermiddagen så var det första gången på mycket länge som Trulle stod i kön med mig när vi var & handlade. Han står ytterst sällan i kö om det inte gäller ett par grymma Jeans te.x Kläder är det enda som kan få honom att stå emot sig själv att stå i en kö! (Ha ha ha)

Men idag hände det!

När vi står där så börjar han skruva på sig, extremt svårt att stå emot känslan att "fixa" allt till rätta.
Ni vet ju att det ligger ju massor av godis, tuggummin mm innan & vid kassorna. På dessa hyllor så är det ju oftast ett kaos av oreda. Iallafall i våra ögon.

Trulle har lika svårt som Pyret att INTE lägga allt till rätta!!
Jag ser hur han kämpar & kämpar emot & tillslut så går det inte. Han märker inte att jag iakttar honom under hela processen.

Men så brister det & lägga allt till rätta blir ett faktum. Han börjar försiktigt å rätta till i raderna, sedan så var det ett paket tuggummi som "halkat" ner & för att få tebax det på sin plats så behöver han lixåm komma under hyllan.
Detta tar en stund men tillslut så ligger paketet på sin rätta plats!

När han är klar så tittar han upp å sneglar lite bakåt mot kunden bakom i kön, tittar på mig & säger "oj"!!! Han tänkte själv på vad han gjorde.

Ja, vad ska jag säga? Jag rycker på axlarna å säger "va fint det blev" Men det intressanta för mig i denna process var att iaktta allt från början till slut. Jag gör det oftare med Pyret men väldigt sällan med Trulle eftersom han inte är med inne i butiken så ofta med mig.

Detta kära vänner va 5 minuter av Tourette/ ett tvång i en matbutikskö med en Fantastisk underbar 15:åring Son som jag älskar såå mycket!!

Vad är att vara Stark? Nu menar jag inte fysiskt utan psykiskt?

Vad är det för knäppa tankar vissa har att bara för att man orkar med mycket & kämpar som en "Bitch" i skolornas värld & alla dömande människor, kämpar hemma & jobbar samtidigt som all markservice ska göras så ser man inte att denna person oxå är liten & skör ibland?!

Tror människor att man är en hårdhudad person som bara står när andra faller?!

Är en aningens less på ordet Stark ibland.

Jag gråter ibland, jag är orkeslös Ibland, jag blir deprimerad, jag behöver oxå en axel att luta mig emot när stormen yr, jag faller igenom ner i det svarta hålet & jag behövet definitivt massor av kramar & kärlek! Precis som alla andra homosapiens!
Jag har ett hjärta, jag har känslor, massor av känslor!

Jag är bara människa jag oxå precis som du som läser detta.

Jag vill att du som läser detta visar respekt mot dom som ni anser är Starka å tittar lite extra på den personen & kanske ger en extra kram då å då! Även den som ni anser vara den starka faller lika hårt mot golvet Ibland!

Puss på er!!