Uppläxning av en förälder!   

Igår när jag skulle hämta Pyret så är det en helt vanlig hämtning. Pyret blir arg och hans kännslor bara bubblar ur honom. För mig är ju detta vardag och jag vet ju varför detta händer men det vet ju inte alla andra. Kan inte låta bli att sitta här å LE när jag skriver detta. Jag kallar denna förälder för Hen för jag tänker inte svartmåla någon, det är inte min melodi!

Som sagt, det är en vanlig hämtning med allt vad det innebär!. Jag ser att det står en förälder på sidan som "observerar" detta noga. Hen närmar sig mig sakta när jag står och väntar ut Pyret, för det är det enda som jag kan göra. Hen säger vänligt men bestämt:

Hen: - Här ser man tydligt vem det är som bestämmer ser jag!

Jag tittar på Hen och ser att Hen är bekymmrad över Pyrets "Utbrott"

Jag: - Hur menar du, å hur går dina tankar? (jag är cool lugn, tycker detta är intressant)

Hen: - Jo, jag har stått och tittat på er och nu är det väl ändå dax att du sätter ner foten och visar vem det är som bestämmer!!

Jag: - Det är en sund tanke, men Pyret förstår att det är jag som bestämmer.

Hen: - Det märks INTE! Det är bara att ryta i en gång för alla!

Jag: - Men då kan jag tala om att höjja rösten just nu är helt onödigt för då får jag skrika min blåå för han är inte mottaglig förett sånt motstånd just nu. ( å nu börjar jag bli en aning irriterad men andas och tar det lungt för jag vet att denna Hen har inte en susning om Pyret)

Hen: - Vänta du bara! Det kommer att slå hårt tebax när han blir större och då kommer du INTE kunna hantera honom! Så vänta bara! Då kommer du tänka tebax på det jag sagt och förstå att jag har rätt!!

( Nu är jag inte lika lugn, känner hur pulsen ökar och ÖKAR)

Jag: - Nu tycker jag att du ska lugna ner ditt tonläge och tänka på va du säger! För att jag VET att detta är helt rätt att göra som jag gör å dessutom har jag en tonåring på 15år hemma som är HANTERBAR å jag är mamma till honom oxå! Å dessutom så tänker jag inte ha denna diskution med dig. Du har ingen aninig om någonting. Du känner inte oss mm.... Lägg ner detta bara! Jag har nu hört vad du hade och säga men när du gör person angreppmot mig så är du på hal is! Så lägg ner och låt oss vara nu!!

När vi står i denna "diskution" så kommer det fram en personal på skolan som stått och hört allt detta. Han säger till denna Hen: - Nu är det dax att lägga ner som Lee säger! Pyret är ett mycket väluppfostrat barn, mer än vissa andra å dessutom så har han ADHD som ställer till det för honom. Lee gör helt rätt som väntar ut honom för det går inte att göra annat!! Skulle hon göra annat så skulle det bli som ett övergrepp på Pyret!

Hen sa inte något mer efter detta. Stötte på Hen i morse å Hen såg väldigt moloken ut. Jag tänkte gå fram å säga Hej, hur är det idag då? men det får vänta! Jag har gärna en ny "diskution" med denna Hen, men inte just nu. En annan dag när jag känner för det..

TACK!!! säger jag bara att denna Man som är personal och har kunnskap kom å hjälpte mig för annars hade jag blivit väldigt OTREVLIG å då hade jag nog sagt ett å annat ord för mycket! Men jag tycker detta är en intressant händelse ( ur psykologiskt perspektiv) För tänk sååå måga det är som lägger sig i andras uppfostran mm. Det är farligt att dömma någon, det är farligt att lägga sig i vissa saker! Jag vet igentligen inte vad Hen hade för avsikt med detta. Kanske tala om att allt som Hen gör och säger är rätt?! Jag har ingen aning men tänk om jag hade varit osäker i min sittuation och gått hem helt knäckt över mitt misslyckande som förälder!! Nu är det INTE så, jag är mycket trygg i min föräldrar roll, men tänk om!!

Så man ska vara mycket försiktig med vad man säger och försök aldrig bemästra någon för det är bara denna någon som vet vad som är bäst för sitt barn!

Det finns dagar å det finns det DAGAR!! Fyy faan säger jag bara! Gnäller sällan men Shit!!

KAOS morgonför Pyret! Med allt ni kan tänka er! Prova hela garderoben, fel på allt! Fel frukost, fel frukt hemma, fel på mössa, jacka ALLT!! Katastrof vid lämningen på fritids oxå! Faaan!
Haft en bra dag på jobbet, tack å lov för många goa skratt!
Sen var det dax för hämtning på fritids! Katastrof nr 2! Ett utbrott på mig för att jag kom för tidigt! Fast jag vet varför det blir så, så är det sjukt jobbig med en SKRIKANDE kille på skolgården i ett raseri utbrott! Ett raseri utbrott pga av att allt släpper när jag kommer! Meen så galet jobbigt ändå. Det gör så ont i Mamma hjärtat för då vet jag att dagen har varit Katastrof för honom, igen!
Jag kollar av med personalen så har lite dålig koll på vad exakt som hänt under skoltid. Går in å hämtar Pyrets väska å säger hej då å bara går där ifrån. Går över skolgården med en galen 6:åring skrikandes långt efter mig. Men tillslut är han ikapp mig å bryter ihop gråtandes! Å Pyret berättar vad som hänt!
I samma veva som jag står i detta så ringer Trulle å berättar att han glömt böckerna i skolan å är på väg upp med bussen för att hämta dom. Kemi Prov i morgon. Innan vi lägger på så säger Trulle, jo du mamma! Jag kom ibråk med **** idag!! (En lärare)

Där står jag bakom skolan med Pyret helt hysterisk å jag känner att allt bara rasar! Jag orkar inte mer snart!! Faaan!

Vi går hem för att det är lite bråttom med middag, hungriga killar å Pyret har dans idag oxå! Kommer hem å Tittar runt i köket, ett berg med disk å typ halva frukosten framme! Faaan!
Det blev soppa till middag! Jag orkade inte mer än så.

När jag står å kokar soppa så ringer Pyrets lärare! 30 minuters samtal med henne! Hinner bara lägga på så ringer Trulles lärare! 20 minuters samtal med honom!
Hinner bara lägga på samtidigt som soppan är klar för länge sen å hungriga killar! Då ringer Eva-Lena från behandlingsenheten! Hinner bara svara å tårarna sprutar! Allt jag får fram till henne är: Hjälp mig för jag orkar inte! Ställer fram maten å killarna får äta utan mig. Inte alls ulltimat å det händer typ aldrig för vi äter alltid tillsammans. Men inte idag! Det var ett bra samtal med E-L som vanligt å dom ska ta över Pyret helt! Så vi bara har ett ställe att åka till. Skööönt! Å där får vi hjälp det vet vi ju!
Det är så här att BUP tycker inte att dom har tillräckligt med kunskap när det gäller Pyret. Han är för liten mm. Å problematiken är stor å på behandlingsenheten är dom specialister.

Killarna har ätit klart när jag kommer tebax till köket å jag sätter mig ner för att få lite i magen jag oxå.
Iväg till dansen! Å just då så ligger min egen impulskontroll på - NOLL å tålamodet oxå. Sitter i dans lokalen å några mammor kommer in. Å jag säger bara herre guud vilka människor! Jag dömmer sällan andra, jag brukar inte bry mig helt enkelt. Men idag, Woow, kabang, aboohoo!

Jaja, det finns folk till allt!!

Nu sitter jag äntligen i soffan. Har förhört Trulle på Kemin å det gick As bra, han är så duktig!!

Ni som inte känner mig kanske får en uppfattning att jag klagar å gnäller över killarna?! Men så är det inte! Jag höjer dom till skyarna, jag över öser dom med kärlek, jag finns alltid där för dom, stöttar dom alltid! Älskar dom mest av allt på denna Planet!! Men idag tog det stop! Energin tog slut helt! Inte på dom utan över situationen vi befinner oss i just nu! Men det är en jävla tur att energi depåerna fylls på snabbt igen!
Älskar er mina Underbara killar!!

Att man funderar över livet är ju inget konstigt. Ibland funderar jag på hur andra människor orkar att leva med en partner å ibland funderar jag på hur jag orkar leva utan..

Jag kan sakna ha någon som slänger sig på soffan efter jobbet för att pusta ut samtidigt som det skulle vara ett stör moment för mig.
Jag kan sakna en vuxen person som frågar när maten är klar samtidigt som jag skulle bli arg å säga: res på dig å gör den själv!
Jag kan sakna någon vuxen som kivas å argumenterar med/emot samtidigt som jag har nog av det ändå.
Jag kan sakna en tillhörighet samtidigt som jag tycker om att vara självständig.
Jag kan sakna någon som ringer från sitt jobb bara för att höra efter hur jag mår samtidigt som det skulle göra mig irriterad för jag kan inte prata i telefonen på jobbet. Listan kan göras lång på för å nackdelar med att vara två. Mycket man saknar å mycket man kan leva utan.

Allt handlar om kommunikation! Å att Aldrig ta någon för givet, hänsyn å respekt! När vardagen sätter sina klor i oss Homosapiens så glömmer vi lätt bort det viktigaste av allt! Vi är en märklig Art!
Vet att saker å ting blir slentriant, allt tuffar på men det ska inte behöva vara så. Jag hoppas att jag någongång i livet kan träffa en människa som är lika rädd om mig som jag är om den.
Alla har sina fel å brister men ser man dom å kan ta att bli påminnd om dom så är hälften vunnet. Jag är som många andra, jag har mina fel å brister men jag kan erkänna dom å försöker göra något åt dom. Ibland så tappar jag oxå bort mig men det gör mig inte till en sämmre människa än någon annan.

Läs detta nu med en smula ironi men ändå allvarsamt. Mr eller Miss perfect existerar inte.. Men en Vacker dag så kommer det en Homosapien å rövar bort mitt hjärat å då förbi ser jag 70% av det jag nu skrivit. Dom procent som är kvar är: Ömsesidig kärlek, respekt å hänsyn..

Ha en bra dag om du orkade läsa ända hit ner av mitt allvarsamma drabbel.. Känns nästan som en kontakt anonns av en allvarligare sort! Ha ha ha ha Jag avböjer som ödmjukast så svar NEJ jag lever själv ett par år till! Ha ha ha! Puss på er..

Vilken helg! Skulle jobbat i helgen men kroppen slog ifrån rejält i Fredags morse. Kanske inte var så klokt att jobba 2 veckor med feber! Jaja, en Antibiotika kur å Kortison så jag vore vara på banan igen på Tisdag när det är jobb igen..

Eftersom det är jobb helg så innebär ju det Kontaktfamiljs helg för killarna. Å dom börjar lida mot sitt slut. Bara två helger kvar nu för vi har bestämt att avsluta "uppdragen" efter 3 år. Shit, 3 år är lång tid. Trulle var bara 12 år å Pyret 4 år när det hela körde igång. Men detta avslutande blir jobbigt, speciellt för lille man. Nu kommer vi ha fortsatt kontakt med deras K-familjer men det blir inte samma sak ju. Å en förändring eller rättare sagt flera förändringar är slitsamma att ta in. Jösses, här hemma får man introducerar förändringar pö om pö.

Pyret ringde mig igår kväll å skulle säga God natt. Det har vi som en rutin. När vi pratade så bröt han ihop totalt. Grät så han nästan tappade andan. Jag försökte lugna ner honom men lyckades inte. N å M kunde inte heller lugna ner honom. Så tur i oturen att jag ligger hemma å är sjuk. Jag bad dom köra hem Pyret, vilket dom oxå tyckte var bäst såklart. Detta "utbrott" kom av att det är en förändring på gång. Det hade inte hänt något speciellt, blev bara för mycket helt enkelt. Han vet att det inte är så lång tid kvar å det är två stycken väldigt betydelsefulla personer i hans (vårat) liv. Så en flod av kännslor inblandat.
Så klockan 20:00 så hade jag plutten hemma. Å som då på vägens gång ändrat sig å kunde tänka sig att stanna kvar. Lilla killen! Det är inte lätt! Nu är Pyret iallafall i väg till Badhuset med N å M som var planerat sen tidigare. Å det var nog väldigt skönt för oss alla att han ville åka med dom dit ändå.
Trulles k-familj kommer att vara kontakt personer till honom så dom har vi oxå kvar.

Jag har själv lite separationsångest från dom alla! Tänk, dessa Fantastiska, Underbara människor som öppnar sina hem för helt främmamde barn. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dom för detta!! Å att allt bara klickade, inga konstigheter någon stanns. Det är nog få förunnat att ha det så bra! Woow säger jag bara, vilka Hjältar! Barnen kunde inte få bättre familjer!!
Men om jag känner denna separationsångest, så är det ju inte så konstigt att barnen känner likadant om inte mer. Å kännslor är svåra att hantera ibland. Det är tur att vi kan prata om allt å att det är okey att visa å ha kännslor!! Killarna är som jag: Här kommer alla kännslorna på en å samma gång! "Boooom"

Så från och med November så blir allt som det ska igen. Barnen hemma hos sin pappa minst var tredje helg. (Å eventuellt varannan vecka). Precis som det ska vara när man separerat. Happy Face!

Sköt om er å kom ihåg att vara snälla mot varandra å va rädda om er!

Ctrl/alt/delete!! Härdsmälta i mitt lilla huvud! Totalt Game Over!
Tänk vad skönt det vore om man bara kunde rensa "Hårddisken" , börja om å nollställa allt..
En omöjlighet, men shit va skönt det vore!!
Jaja, det är som det är å det är bara att Ösa på!

Idag har vi ett litet "utvecklingssamtal" på Pyrets skola. Jag satt å skrattade lite för mig själv när jag fyllde i papprerna igår (papprerna skulle varit inne några dagar innan idag igentligen men det tappades bort i all annan röra) Ni vet ju hur frågorna brukar vara - Hur trivs ditt barn i skolan?
- Hur uppfattar ni kontakten med kamrater? Mm..
Jaghaja, behöver jag än sin gång skriva detta efter alla möten mm..
Behöver ju skriva 3 bilagor å skicka med om allt ska få plats ju..

Det är ju oxå jävligt tokigt för Pyret att ha ett möte mitt på dagen. Det är problem å lämna honom å sen ska jag tebax till skolan på ett gemensamt samtal för att sen lämna Igen!! Å dessutom så är det jobb helg vilket innebär kontaktfamiljs helg å dom hämtar honom från Fritids i eftermiddag.
Jag hörde mig för om vi kunde styra upp en annan tid än denna men det var kört! Fanns inga andra tider å det var inte äns diskutabelt!
Så summan av detta blir ju att Pyret får två jobbiga separationer från mig å det är ju jättebra!! Öööö, NEEEJ! K.A.O.S

Blir så less på skolans värld! Varför kan man inte vara tillmötesgående? Varför kan dom inte tänka?
Joo, för att dom saknar förståelse å har sån stor Okunskap!!
Har efrarenhet från Trulle. Han är snart 15år å vi har lyckats i hans skola men det var 7 kostsamma å slitsamma år för att komma dit vi är idag. Det som förvånar mig är att skolorna inte kommit längre på 7år! Det är lång tid! Å det är fortfarande likadant!!

Vi är inte unika av något slag, det är många som har diagnoser, vi är många som får motstånd, vi är många som krigar mot skolornas okunskap. Jag kan ändå tycka att det är märkligt! När jag var liten så var jag bara dum i huvudet å trög. En jobbig elev som aldrig kunde sitta still, å bara ställde till problem. Jag lät konstigt oxå. Å hade konstigheter för mig. Å vi är inte så långt borta från den tiden trots att det är längesen jag var liten å 6 år.. Visst en liten bit har vi kommit för nu finns det ett papper där det står: Diagnoserna ADHD, Tourette & OCD å det är grymt bra men det hjälper inte när det är människor med Okunskap kring våra barns skolgång..
Allt handlar om en sak å det är PENGAR! Men om man har lite intresse själv så har vi en extremt bra sak nu för tiden å det är INTERNET! Såå mycket kunnska för inga pengar allt, helt gratis! Men då kanske det är Tiden som inte finns?

Blev avbruten för att det ringde på dörren nyss! Ha ha Det stog 2 st personer med en bibel å ville höra sig för vad jag tycker om LIDANDE! Varför det finns så mycket LIDANDE i världen?! Om jag hade något intresse å sätta mignin i detta? Jag avböjde snällt å sa att jag är inte intresserad för jag vet vad Lidande betyder å hur den känns! Tack å bock!

Hörrni! Ha en super skön helg å va rädda om er å dom ni har omkring er! Stooor Kraaam!!

Såå trött i huvudet så ha överseende med Dyslexi Lee nu, oki?

I Fredags så fick jag en möjlighet att få en hel dag att prata om det jag brinner för.
Å tänk er själva 6 timmars möjlighet att nå ut till Pyrets dagliga värld.
Hans 5 dagars jobb. Ett jobb som består av ett innre Kaos å ett yttre Kaos. Det består av att kämpa för att ta sig igenom dagen. På med Riddarrustningen å ut i krig. Ett krig som består av människor med Okunskap. Fattar ni hur jobbigt det är att hela tiden bli missförstådd, att hela tiden vara på sin vakt, att hela tiden hamna i konflikter/bråk, att hela tiden behöva förklara sig varför man gör som man gör, att hela tiden försöka att "sköta" sig, att hela tiden försöka hålla sina Tics som är en fysisk smärta att hålla, att hela tiden fokusera på detta, att hela tiden försöka sitta stilla på sin platts (har säkert glömt att skriva massor av fler saker) å samtidigt höra vad fröken säger, samtidigt göra som hon har sagt utan att glömma bort något, samtidigt vara glad å snäll mot sina "kompisar", samtidigt försöka låta bli att bli lockad av vad kompisen brevid gör! Woow säger jag bara vilken Riddare!
Båda våra killars "jobb" i skolan är 1000 × jobbigare än mitt!!!!

Jag fick iallafall möjligheten att komma å " föreläsa" om ADHD & Tourette. Vilket var lite av magiska timmar i skolan för mig. Ni tycker kanske att det låter konstigt att jag kan tycka att våra diagnoser kan vara magi? Men det är inte så konstigt, man har rätten att hata dom ibland för att dom ställer till problem mm. Men dom kan oxå vara magiska. Vi har så mycket mer av allt! Å då menar jag allt, intelligens, kännslor, tankar, förstärkta sinnen mm å det är Å kan bli Magi om man förvaltar dom rätt å får rätt bemötande.

Nu kom jag av mig igen! Hahaha vart var vi? Joo, jag var i Pyrets skola iallafall (hahaha) å shit vilka kloka barn! Dom lyssnade, frågade frågor, mycket kloka frågor! Jag hoppas att deras föräldrar vet vilka smarta barn dom har.
Jag fick ett grymt bra bemötande å super bra frågor i från lärarna oxå. Dom tackade flera gånger för att jag kom å berättade hur det är att leva med Npf diagnoser. Å jag är så glad att jag gjorde detta. Å jag hoppas HOPPAS verkligen att jag får komma tebax. Men då ska jag komma tebax för att dom vill ha mer kunskap, inte för att dom inte förstått vad jag sagt!! Jag håller alla tummar jag kan för att
Pyret ska få en Chans, samma Chans å möjlighet som alla andra!!

Ni vet att jag är som en Blod törstig Hyena å ger ALDRIG UPP!
Allt jag vill är att våran lilla kille ska kunna släppa denna Enormt Tunga Riddarrustning å kunna skutta iväg glad å nöjd till skolan!

Kram till er andra som kämpar! Jag vet att det är fler än jag som gör det å tillsammans ska vi SEGRA mot OKUNSKAPEN!!!

 Jahaja.. En barnledig helg med massor av lugn och vila. Trots all egentid på soffan så är jag jätte trött. (Feber och shit) Skulle behöva sova ett år, typ gå i ide för att kappa igen "förlorad" sömn. Ni känner nog igen er! Ha ha ha Inte någon unik tanke, kännsla direkt.

Sitter och laddar upp för Städ och min kompis Tvättstugan   Ett ont "måste". Jag använder så sällan jag kan ordet "måste" för det är så krav fyllt ord. Men idag så är det ett "Måste".

Funderar även på hur jag skall lägga upp min Fredag i skolan. Har fått möjligheten och privilegiet att få gå och hälsa på vissa klasser i Pyrets skola. Ska berätta och försöka förklara hur det är att ha Tourette och ADHD. Hur dom är att leva med när man är liten och hur dom kan uttrycka sig i olika situationer mm.

Första tanken var - detta är en enkel match! Men det är inte så enkelt när man tänker till. Det gäller att vara på deras nivå och det gäller att kunna fånga deras uppmärksamhet så man inte blir en tråkig "Tant" som kommer och pratar om något man inte tycker är intressant.

Så hur fångar man barnens intresse, uppmärksamhet?

Bra fråga va?! Hahahaha Försöker skriva ett litet "Manus" behöver ha något att blicka på även om jag kan dessa diagnoser i sömnen   Men är lite nervös faktiskt, ingen vanlig kännsla men den är ganska så skön faktiskt Ha ha ha

Kanske ska börja med att slänga fram en påse godis? Hahaha näää, skojade bara!

Återkommer med mitt lilla "manus" så kan ni hjälpa med att "risa eller rosa"

Nu ska jag poppa lite musik och köra en rastning av snabeldraken och köra en vals med moppen! Snart kommre mina Underbara killar hem igen   

Ångesten biter hårt idag! Vi var inte alls överens jag å Pyret när jag lämnade honom i Skolans hemska värld! Jaa, den är hemsk just nu, skolan! Pyret behöver börja om å då menar jag med sig själv. Det är ingen lätt match för någon som är 6år. Det är ju inte lätt när man är vuxen heller. Men betydlig svårare mär man är 6år å allt är motstånd, ingen som förstår, ingen som lyssnar ordentligt!
Innan jag gick så sa Pyret: "Mamma, du är den ända som förstår mig å jag vill inte vara här själv"

Ångest × en miljon!! Allt jag ville göra va å stanna men jag behöver ju oxå jobba. Snacka om att man blir sliten i stycken! Det finns ett ordspråk att pengar är inte allt! Men om jag skulle ha några 400 000 liggandes i byrålådan så skulle vårat liv se lite annorlunda ut just nu. Jag skulle inte behöva jobba på ett tag å kunna ägna all min tid till mina Barn! Styra upp allt på heltid! Slippa pressen mm. Hur faan gör andra?!

När Trulle va mindre, mellan 6 - 12 år ca så kämpade vi med precis samma sak! Han blev mobbad, hånad, slagen i skolan för att han var "ANNORLUNDA", (Npf diagnoser) hade nya kläder, å kanske för att han hade/har en Mamma som faktiskt bryr sig om honom!
Men allt detta tog ett abrupt slut en dag i skolan å det var när han gav tebax, big time! Dom fick vara 3 st vuxna för att få loss honom när han låg över killen som varit den värsta mobbaren av dom alla! Han höll på att slå sönder honom! Efter den dagen så upphörde allt! Men, tänk om alla vuxna omkring Trulle hade tagit oss på allvar, alla föräldrar man knackat på hos på kvällarna med en stor gråtandes Trulle i hand! Vi "frontade" alla vuxna å barn hela tiden, både i skolan å utanför skolan! Men ingentig hände! Varför?! JO, för att INGEN tog oss på allvar! När jag sitter å tittar på denna Fantastiska, Underbara, Fina tonåring som snart är en Man så fattar jag helt ärligt inte hur faan han orkade! Men det gjorde han å våran älskade Trulle är aldrig ensam i sina fighter å det är inte heller hans lillebror!
Finns inget som heter "Ge upp" i våran familj! Det finns bara "Ta fighten å kriga tillsammans, aldrig ensam"