Ligger på soffan & funderar, analyserar.. Inget ovanligt att jag funderar men brukar inte Så ofta ligga ner..
Min kropp som annars är i fullfart har för tillfället "kopplat" ner.
Jag försöker njuta av denna "avslagna" känsla men den är så obekväm!

På Tisdag är det begravning.. Begravning för min älskade Farmor, halva min själ..
Mixade känslor.. Hon slipper lida, men hon led inte innan den Stora Stroken.
Hon var alltid vid gott mod, va så lycklig & nöjd med livet trots att hon hamnat i en demens. Hon var så lycklig i sin "bubbla"

Så mycket tankar som snurrar.. Ett FlippFloppKaos av tankar..

Tänker på hur mycket hon funnits där för mig.. På alla gånger hon torkat mina tårar.. Att det faktiskt är hennes förtjäns att jag är här idag.. På alla roliga & busiga upptåg vi gjort tillsammans..

När Trulle fick sina diagnoser så frågade farmor mycket om dom. Jag förklarade hur dom är & hur man fungerar med te.x ADHD
Minns detta som de vore igår.

Farmor sa: "Men GöttaPetter! Jag tror minsann JAG oxå har ADHD"
Vi skrattade gott å jag sa: Jaa farmor det tror jag oxå! Är övertygad om det! Ha ha ha

Hon var såå stolt över sina Barnbarnsbarn! Stolt över deras Kämpar anda, att aldrig ge upp!
Hon var SÅ stolt över allt dom åstadkommit!!
Hennes Underbara Prinsar som hon alltid kallade killarna!

Farmor var en Busig kvinna.. Struntade fullkomligt i vad andra tyckte när vi brast ut i tok skratt mitt i centrum te.x
Farmor var klok som en bok..
Hade alltid goda råd..

Farmor sa alltid vad hon tyckte & tänkte..
Men hon lyssnade alltid på andra..

Farmor & jag var mycket lika i många avseenden.. Hon är halva mig, min halv själ.

Känner mig så tom! Känner mig halv!
Älskade Lilla Farmor, jag & Pappa har sett till att du ska få ett vackert & värdigt "avslut" på Tisdag. Vi har med stor omsorg valt kista, blommor & musik..

För mig är detta inte ett "avslut" för att så länge jag lever så vet jag att du finns vid min sida trots att jag just nu i sorgen känner mig halv.

Vi har pratar många gånger om när denna dag kommer så ska jag komma ihåg å känna att jag aldrig är ensam, att du alltid finns vid min sida!

Jag försöker tänka så, men just nu så är det svårt..

Nää, dax att masa sig upp ur soffan & göra någon nytta.. Kan ju inte ligga här hela förmiddagen.. HeppHepp, upp å hoppa..

Ska ut å energi Boosta i skogen, lång promenix med Barn & Hund..

Ha en bra dag där ute & va rädda om er & varandra.

(Fotot är utsikten från Farmors sjukhus sal)

Vilken dag!! Rivstartade kl 06.. Pappa kom å hämtade mig vid 9 tiden för kl 10 hadde vi tid på begravningsbyrån. Dagen är här för att slutligen bestämma & planera Farmors begravning! Sjukt jobbigt!

Jag har suttit på kvällarna när Pyret somnat, gråtit, planerat & försökt få ihop den. Jag vill bara ge hennne en kram, känna hennes trygga hand på min axel. Höra hennes trygga röst som talar om att "allt kommer att bli bra, vänta å se. Låt tiden ha sin gång"

Det är ett virrvarr! VI har nyss suttit & planerat & gått igenom en extremt stor förlust & en begravning NYSS. Så förvirrande!

Något läskigt (för mig solklart, inte för pappa först) som hände när jag & pappa satt där va att man får ett förslag på datorn/storbildstvn. Ett förslag på anonsen. På den annonsen så fanns dikten som vi hade på Mammis annons! Av alla dikter så va det den! Såg ur pappa stelnade till! Blev blek & skakig! Ödet? Absolut inte! Jag bad kvinnan som vi träffade & vänta lite för vi behövde en paus! Jag tog pappas hand & sa "Andas, Mammi är med oss här" Han tittade på mig & jag vad honom blunda & andas. Pappa gjorde det & sen sa han "du har så rätt! Tack min älskade fru för att du finns här med oss när vi ska göra Mammas dag lika minnesvärd som din"

Jösses säger jag bara! Livet är faan inte rättvist någonstans!! Älskade Pappa har mist så mycket under 2 månader!! Det har vi alla!

Pappa brukar säga att han önskar att han kunde vrida tebax klockan å göra om allt igen. Få mer tid! Jag förstår verkligen vad han menar! Men eftersom vi inte bestämmer över livet så får man försöka blicka bakåt & njuta av allt vi haft tillsammans!

Men jag vet att både Mammi & Farmor finns omkring oss! Så är det!! Å efter idag så förstår Pappa det oxå!

Att förlora 2 stycken som står en närmast hastigt inom loppet av 1 & en halv månad får en att gå under isen!

Jag är alltid den som är "stark" & ska fixa allt i livet hela tiden. Ingen position jag själv valt utan det bara är så. Ingenting jag tar förgivet men min omgivning gör det! Men min ork tar oxå slut!

Orken tar slut för alla, men min ork räcker lite längre än andras. Men den tar oxå slut!

Går på sparlåga! Det går inte att dölja min trötthet. Det går inte att dölja min sorg!

Allt detta är en sorg även för mina barn. En sorg som är svårhanterligt för dom båda. Vi pratar mycket om det här hemma, blir både skratt & tårar! Skratt för alla roliga situationer & stunder med bus å tokigheter. Å stor sorg för att dom nått sitt slut!

Trulle är äldre & förstår bättre av allt som hänt men det betyder ju inte att han inte är ledsen, arg & förtvivlad, känner stor saknad!

Pyret är det svårare med. Han är yngre & är redan inne i en ålder där man börjar förstå att man är dödligt, att allt kan ta slut.
Det ter sig i många uttryck för honom.
En enorm rädsla att han kan förlora mig, sin bror & pappa & Frazze.

Som te.x : Dom fick varsin fjärilslarv i skolan nu i veckan. Dom lever i en liten burk med mat & ska få utvecklas till Fjärilar i ett hus för att sen släppas ut.
Detta blev kaos för Pyret! Han va mycket förtvivlad & ville INTE ha en egen larv! Inte för att den va äcklig på nått vis utan för att han är rädd för att den ska Dö!

Hans lärare tog mig åt sidan samma dag dom fick sina Larver & berättade om han beteende. Lärarna på skolan vet allt som hänt i vårat liv just nu.
Å det är väl en självklar reaktion från Pyret. Han vill inte missta något/några fler som han tycker om å älskar! Hon berättade för mig atr hon har extra larver utifall någons skulle bli hängig eller dö. Hon kollar dom varje morgon innan eleverna kommer. Skulle detta hända såå byter hon ut dom!


Detta fick mig å förstå att vi behöver hjälp. Han har sin OCD oxå som hindrar honom i mycket. Jag kan göra under för Pyret i hjälp hemma men detta är för stort för mig att klara av själv.

Jag misste min älskade Mormor när jag var 7år. Jag vet hur jag mådde. Det var kaos & katastrof! Jag fick inget stöd någonstans ifrån. Jag minns mima rädslor som det skulle varit igår allt hände.

Så det får bli ett samtal till Behandlingsenheten idag. Vi behöver hjälp. Det kan faktiskt sluta så illa att han aldrig vågar tycka om/älska någon i sitt liv! Att han aldrig vågar släppa in någon! Å det vill vi inte ska hända.

Nu ska jag möta upp min älskade Pappi & åka å tömma min underbara Farmors lägenhet. Men hon är inte där. Uscha! Saknar dom båda så in i helvete! Älskade Farmor & "Mammi" !!!!