Samtal 1 kl 10:30: "A har ont i magen, han orkar inte jobba, han orkar inte gå ut på rast. Hörde nått om en ny medicin?!"
Svaret från mig: Okey, jag förklarade för morgon personalen att han från idag är insatt på Intuniv igen! Samma medicin som vi nollställt i 1 vecka! Hans Tics är hemska mot honom som ni sett, hört, sett hans smärta han har i kroppen, så det va ett ont måste att köra igång med den Idag!
Jag har berättar för er om biverkningarna tidigare! Får jag prata med A själv istället?!

Det fick jag & det första jag frågade va: har du ätit hjärtat?! Nej, eller jo Pyttelite frukost bara & jag får inte ta en näringsdryck för vi ska äta lunch om 40 minuter!
Jag är kanske hungrig mamma? Jag har sagt det oxå men ingen lyssnar!
Jag har sagt till dom att det är min medicin! Jag ber honom att ge tebax tele till vederbörande som ringt mig & att han ska gå in i klassrummet igen, vill inte att han ska höra vad jag säger till denna person!

WTF!!! Tacka faan att han har ont i magen, ungen är ju för fan hungrig å har svårt att känna sin egen hunger men ville ta en N-dryck men fick inte! Tebax på ruta ett igen!!

Vederbörande kommer till telefonen igen & jag ifrågasätter va fan hen håller på med?! A är hungrig det är därför han har ont i magen! Å varför får han INTE en N-dryck?! Bl.a kan inte skriva allt jag fick ur mig MEEEN ????

Svaret va: "Oj då! Men han får vänta för det är 40 minuter kvar till lunch!"

I helvete heller får jag ur mig, det är bara att ta honom i handen å gå till köket 10:50 för då öppnar köket för lunch! Punkt slut!!!
Ring mig igen om det blir värre eller inte går över en halvtimme efter intag av mat!!

Aaa vi får väl göra det & vi går väl gå tidigare.. får jag till svar!

Samtal 2 kl 13:00: Då ringer skolan igen & säger att det går inte för han har ingen koncentration, å har fortfarande ont i magen!

Jag får prata med A igen å han börjar stor gråta för att det är ingen som förstår honom, hans känslor, å varför han mår som han gör av sin medicin! Ingen lyssnar!

Så vad gör man?! Jo, man får avbryta allt på jobbet å återigen hämta hem en plutt som känner sig ensammast i hela världen med sitt känsloregister som ingen fattat! Han berättade att det är ingen fara, det är hans medicin som ställer till det, han bad om hjälp, han ville äta men fick inte.. Han VET själv att det hjälper honom trots att han inte känner hunger.. Jag kan tillägga att han ÅT massor när han kom hem!

Detta handlar INTE om att dom INTE ska ringa mig på dagarna! För det måste dom göra, men asså på riktigt!
Vi har halkat tebax 3 år igen känns det som! Vart tog all kunskap som jag serverat dom i 3 år vägen?? Det är som läckande jävla såll!
Så enkelt å säga "krya på dig" A sa varför ska jag krya på mig? Jag är inte sjuk! Det är min medicin som ställer till det! Jag kommer imorgon!!"

Blir till att boka en miljon nya möten!! Ringa en miljon samtal!! Ev skolbyte?!! Det är MuliKnasterKnas i mitt huvud just nu, igen!!

Bäddar ner mig själv, försöka sova en smula om det går..