Det är väl bra typiskt att min semester börjar när Trulles första sommarjobb sätter fart! Jag är ledig & får möjlighet "sova ut" & han behöver gå upp kl 06:00.
Men jag klagar inte, är såå glad för hans skull att han får chansen att tjäna egna pengar & få en för smak på vad som komma skall när arbetslivet sätter fart på riktigt efter gymnasiet.
Han tycker om att jobba, speciellt när det är både kroppsligt & tänka mässigt.

Trulle va så slut igår kväll & har legat å babblat högt i sömnen inatt. Värmen gör ju sitt, man är inte van med den heller. Men även här klagar vi inte! Ös på med värme & sol!

Pyret är lite lugnare idag. Han va i topp speed igår, så stressad i både kropp & själ, stackarn!
Massor med konflikter, gick inte att "välja" dom igår.
Lilla killen, det är inte lätt!
Han förstår inte hur långt 4 veckor är & att vi inte behöver riva av allt på en gång.

Idag så blir det att försöka få ner tempot rejält, sakta med säkert.

Vet ju grunderna till det hela. Vi kommer åter igen in på RUTINER.
Rutiner som försvinner = MEGAKAOS.
Jag har lärt mig genom åren att jag ska försöka ha så lika rutiner just på morgonen, så många som går fast vi är lediga.

Frukosten te.x äts i köket, inte vid tv:n bara för att vi är lediga.
Kan låta som en liten skit sak i mångas öron men en sådan jätte viktig rutin för oss i vårat hem.
För mig/oss är den rutinen självklar i mitt hem.
Att försöka ha så lika rutiner som möjligt trots att man inte ska till skolan funkat för oss men inte för andra.

Det är just detta som är kruxet. Att hitta sina egna stratigier som passar en själv.
Det är oxå detta som är kruxet när man blir fler i familjen, te.x en partner. Att försöka få en annan person att förstå hur viktigt vissa eller igentligen alla rutiner är för oss är ingen enkel match.

Det är inte att bara bara för oss! Det är som att dra undan mattan & starta en orkan för att sen stå i orkanens öga & försöka knyta i hop påsen igen..
En av orsakerna till att jag väljer att leva själv. Jag har lite gett upp hoppet på att det finns förstående & accepterande människor.

Det har även hänt en sjukt jobbig sak för en liten tid sedan. En väldigt nära anhörig kämpar för att överleva å komma tebax. En hjärtevän ligger nersövd i respirator å kämpar & kämpar för att kroppen ska bli bra igen.

Det ger en en sådan käftsmäll! En käftsmäll av hur jävla fort allt kan vända! Från att en timmen vara hemma å städa för att nästa timme vara så pass sjuk att man behöver sövas ner å läggas i respirator.

Det ger en ett helt annat perspektiv på livet!

Va rädda om er & dom ni har i eran närhet som är betydelsefulla!