Har i 2 dagar vänt ut & in på mig själv tankemässigt! Det gäller Pyret!

Han är som en tickande Moster Bomb som när som helst kan desarmera! Man hinner inte ens blinka i mellan gångerna från ett moster som ej är hanterbart, pratbart eller medgörlig till att vara socker söt med öron!

Hållet på att gå upp i atomer! Jag hänger inte med alls! Börjar ana att det är Placebo i hans medicin som tidigare fungerat klockrent! (Ironi)

Jaja, jag är medveten om att medicinen mot hans ADHD inte tar bort allt men detta tar faan priset.

Vi har varit å är lediga i 2 dagar. Vi har varit ute & lekt, promenerat, lekt med kompisar & hittat på saker som aktiverar hemma! Inte för mycket utan lagom! Men ändå så är det så här Monsterligt!

Jag fattar ingenting!! Visst han är 7 år & det händer massor i hans lilla kropp just nu. Men ska det vara så här?! Det är 100 resor värre än innan medicineringen!
Dos höjning finns inte i mina tankar just nu! Får rida ut orkanen å se vart vi hamnar när den förhoppningsvis lägger sig!

Vill vara att mitt älskade barn ska få må bra för just nu så är det FlippFloopp kaos inom honom! Å det tar en micro sekund så är den projekterad till mig & Storebror åsså är det KnasterKnas med konflikter som är omöjliga att välja just nu. Det går inte att sortera vilken konflikt som behöver prioriteras! Grymt frustrerande!!!

Vill inte ha det så här!!! Vi är som 3 Musktörer här hemma som inte är samspelta över huvudtaget!!

Mooorrrr!! Galet vansinnigt frustrerad!! Allt man vill är bara att det ska plana ut å återgå till det "Normala" igen, NU!!


Jag Älskar Pyret & hans Storebror över allt annat på denna Planet men jag är helt slut som artist känns det som!

Over And Out!

 Jahaja, ett bakslag igen!! Lilla killen, jag vet snart inte hur vi ska bete oss för att han ska gå UPP i vikt & INTE ner!!!

Vi gav oss iväg tidigt i morse till BUP. Det var dax för en uppföljning av medicin mm. Allt gick jätte bra så långt. Jag kännde mig en smula överflödig faktiskt för trots sin ringa ålder på nyss fyllda 7 år så sköter Pyret snacket galant  på egen hand  

Han förklarar allt som händer i sin lilla kropp och sätter ord på alla sina kännslor. Blir otroligt faschinerad av honom när han pratar om sig själv. Sen kan han ju få vem som helst på fall med sin extemt busiga blick och sina låånga ögonfransar! Ha ha ha ha

Han ska få en förlängnings dos av Medikinet. En tablett som förlänger effekten i ca 4 timmar extra, en vid behovs som han kan få om vi te.x ska på Bio,  ut och äta mm. Han går sönder av stress inombords ibland när vi ska iväg någonstanns. Inte alltid men oftast så startar det ett uppror i honom och det vill jag givetvis spara honom i från. Så det blir kanon bra! Det är dessutom samma medicin som han får varje dag redan så han slipper få i sig andra substanser.  Toppen!!   

Men sen kom vi till det jobbiga som gjorde att mitt hjätata gick i tu igen!

Det var dax för vägning!! Å jag säger åter igen: JÄVLA PISS SKIIIT!!

På en vecka har han gått ner ½ kilo!!! Det är mycket!! Sen i November har han gått ner mer än ett kilo!!! Han är så smal!!! Vi går till dietist, vi har Näringsdrycker, jag ger honom extra fet mat, han får i sig något i magen var tredje timme... Men trots detta så dalar han i vikt!!

Faaan!!! Han får INTE GÅ NER MER!! Men va faan ska jag göra?? Säger han NEJjag vill inte äta så kan jag varken tvinga eller lura i honom mer mat än den han äter! 

Har lagt upp ett "Äta" schema med dietisten som vi följer men ändå så går han ner i vikt.

Kan hända att det blir bättre nu när han har Önskekost till lunchen på skolan. Jag kan bara HOPPAS!!!! Jag blir så förtvivlat ledsen och orolig såklart. Han är bara skinn och ben!

Så nu behöver vi kämpa vidare med detta ännu hårdare! Ska tebax till dietisten i Mars och då "SKA" hans vikt vara mer.

Jag fick frågan om vi har en våg hemma och så kanske ni oxå tänker men jag tänker på ett annat vis. Skulle jag börja väga honom hemma varje vecka te.x så startar jag något som inte är bra. Nämnligen en vikt fixering och det behöver vi INTE! Det blir förödande konsekvenser för honom nu och i framtiden..

Kramar till er från mig 

Shiit vilken "snurr" det blivit på bloggen! Å jag är så glad för det! :-D

Många kloka kommentarer å jag suger i mig kunskap som jag inte har så tack snälla ni. Man blir aldrig full lärd om diagnoser. Dom är så stora å alla har olika drag i alla diagnoser å endel är alltid dom samma/likadana symptom, mer eller mindre. Att dela kunskap är vansinnigt viktigt. Jag delar med mig om våran kamp, vårat liv å blir genuint glad att ni delar med er av erat. Vi kan tillsammans ge varandra stöd oxå å det är så viktigt!

Blir helt lyrisk av denna "snurr" :-)

Ha en bra kväll nu å mys på! Kramar till er alla där ute!