Jag å Pyret har just sett ett program som börjat om Npf-diagnoser på Barnkanalen. Ikväll så handlade det om just ADHD. Pyret satt hela tiden
-" Precis så är det mamma!"
Han kände igen allt, allt om problem i skolan med Ljud, andra som pratar samtidigt som fröken pratat, någon vässar en penna, någon tappar något mm. I all denna kaos så ska han sitta å koncentrera sig på sin uppgift å komma ihåg allt han ska göra å givetvis glömt bort. Så Summasumarium blir att han tappar fokus å får inget gjort å sitter inte stilla å blir ARG! Å som i sin tur slutar med en utskällning av Fröken!! Faan han är 6:år å har en sån stor problematik med alla yttre faktorer samtidigt som det bara kryyper i kroppen på honom.

Jag började gråta, det gick inte å hejda! Pyret frågade varför jag blir ledsen å jag förklarade varför. Jag berättade att jag hade det likadant i skolan å att jag vet hur jobbigt allt är. Vi pratade om Trulle som oxå har samma svårigheter.

Detta är något jag/ vi har pratat å pratar massor om med Pyret tidigare just för att han inte ska känna sig annorlunda å konstig på nått sett. Men faan vad det gör ont! Jag önskar att jag kunde byta med honom eller dom båda rättare sagt! Det är en sån tuff värld där ute å alla är inte snälla!

Jag är så ledsen! Att varje dag behöva höra om vad som INTE varit bra! Istället för att lyfta det som varit å är BRA istället! För allt annat vet vi ju redan. Att det är svårt att sitta stilla, att det pratas rakt ut för att man annars glömmer bort det man vill säga.

Jag blir lite full i skratt i detta nu för att kan ni tänka er in i hur det kan låta här hemma ibland?! Med 3 st av samma problematik som bara behöver säga på en gång vad man tänker på NU NU NU för att INTE glömma det man har att säga! Detta är ju igentligen inte alls kul men ibland så behöver man skratta åt det oxå!

"God natt Mamma, jag tycker att det är jobbigt att ha min ADHD! Å jag vill inte ha min Tourette å mina Tics heller" Detta sa Pyret innan han somnade! Denna mening har jag hört en miljon gånger av Trulle oxå! Å denna tanke har jag själv tänkt Tio miljoner gånger! Smärtsamma tankar/ord!!

Även om vi har sååå mycket mer tillgångar än dom utan Npf- diagnoser så ställer det oxå till det galet mycket mer oxå, varje dag, varje minut, hela tiden!

Jag har hamnat i ett läge rent själsligt STOPP LÄGE. Vart faan finns denna trollstav som bara kan göra så att varje dag kunde vara bra? Eller åtminstone en, två dagar? Nu finns det givetvis ingen sådan men jag önskar att dom som inte förstår kunde vara VI bara för en dag för att förstå.

Det känns så orättvist! Jag vill inget annat än att barnen ska må bra! Älskar dom mer än livet själv! Jag gör allt som står i min makt, men när det inte hjälper så går jag upp i mollikyler!
Det är som att ha en djävul innuti sin kropp ibland, den ondaste av dom alla å han heter JUST NU: ADHD!! Höga berg å djupa dalar! På topp eller på botten, inget mellanting!