Att förlora 2 stycken som står en närmast hastigt inom loppet av 1 & en halv månad får en att gå under isen!

Jag är alltid den som är "stark" & ska fixa allt i livet hela tiden. Ingen position jag själv valt utan det bara är så. Ingenting jag tar förgivet men min omgivning gör det! Men min ork tar oxå slut!

Orken tar slut för alla, men min ork räcker lite längre än andras. Men den tar oxå slut!

Går på sparlåga! Det går inte att dölja min trötthet. Det går inte att dölja min sorg!

Allt detta är en sorg även för mina barn. En sorg som är svårhanterligt för dom båda. Vi pratar mycket om det här hemma, blir både skratt & tårar! Skratt för alla roliga situationer & stunder med bus å tokigheter. Å stor sorg för att dom nått sitt slut!

Trulle är äldre & förstår bättre av allt som hänt men det betyder ju inte att han inte är ledsen, arg & förtvivlad, känner stor saknad!

Pyret är det svårare med. Han är yngre & är redan inne i en ålder där man börjar förstå att man är dödligt, att allt kan ta slut.
Det ter sig i många uttryck för honom.
En enorm rädsla att han kan förlora mig, sin bror & pappa & Frazze.

Som te.x : Dom fick varsin fjärilslarv i skolan nu i veckan. Dom lever i en liten burk med mat & ska få utvecklas till Fjärilar i ett hus för att sen släppas ut.
Detta blev kaos för Pyret! Han va mycket förtvivlad & ville INTE ha en egen larv! Inte för att den va äcklig på nått vis utan för att han är rädd för att den ska Dö!

Hans lärare tog mig åt sidan samma dag dom fick sina Larver & berättade om han beteende. Lärarna på skolan vet allt som hänt i vårat liv just nu.
Å det är väl en självklar reaktion från Pyret. Han vill inte missta något/några fler som han tycker om å älskar! Hon berättade för mig atr hon har extra larver utifall någons skulle bli hängig eller dö. Hon kollar dom varje morgon innan eleverna kommer. Skulle detta hända såå byter hon ut dom!


Detta fick mig å förstå att vi behöver hjälp. Han har sin OCD oxå som hindrar honom i mycket. Jag kan göra under för Pyret i hjälp hemma men detta är för stort för mig att klara av själv.

Jag misste min älskade Mormor när jag var 7år. Jag vet hur jag mådde. Det var kaos & katastrof! Jag fick inget stöd någonstans ifrån. Jag minns mima rädslor som det skulle varit igår allt hände.

Så det får bli ett samtal till Behandlingsenheten idag. Vi behöver hjälp. Det kan faktiskt sluta så illa att han aldrig vågar tycka om/älska någon i sitt liv! Att han aldrig vågar släppa in någon! Å det vill vi inte ska hända.

Nu ska jag möta upp min älskade Pappi & åka å tömma min underbara Farmors lägenhet. Men hon är inte där. Uscha! Saknar dom båda så in i helvete! Älskade Farmor & "Mammi" !!!!