Vilken helg! Skulle jobbat i helgen men kroppen slog ifrån rejält i Fredags morse. Kanske inte var så klokt att jobba 2 veckor med feber! Jaja, en Antibiotika kur å Kortison så jag vore vara på banan igen på Tisdag när det är jobb igen..

Eftersom det är jobb helg så innebär ju det Kontaktfamiljs helg för killarna. Å dom börjar lida mot sitt slut. Bara två helger kvar nu för vi har bestämt att avsluta "uppdragen" efter 3 år. Shit, 3 år är lång tid. Trulle var bara 12 år å Pyret 4 år när det hela körde igång. Men detta avslutande blir jobbigt, speciellt för lille man. Nu kommer vi ha fortsatt kontakt med deras K-familjer men det blir inte samma sak ju. Å en förändring eller rättare sagt flera förändringar är slitsamma att ta in. Jösses, här hemma får man introducerar förändringar pö om pö.

Pyret ringde mig igår kväll å skulle säga God natt. Det har vi som en rutin. När vi pratade så bröt han ihop totalt. Grät så han nästan tappade andan. Jag försökte lugna ner honom men lyckades inte. N å M kunde inte heller lugna ner honom. Så tur i oturen att jag ligger hemma å är sjuk. Jag bad dom köra hem Pyret, vilket dom oxå tyckte var bäst såklart. Detta "utbrott" kom av att det är en förändring på gång. Det hade inte hänt något speciellt, blev bara för mycket helt enkelt. Han vet att det inte är så lång tid kvar å det är två stycken väldigt betydelsefulla personer i hans (vårat) liv. Så en flod av kännslor inblandat.
Så klockan 20:00 så hade jag plutten hemma. Å som då på vägens gång ändrat sig å kunde tänka sig att stanna kvar. Lilla killen! Det är inte lätt! Nu är Pyret iallafall i väg till Badhuset med N å M som var planerat sen tidigare. Å det var nog väldigt skönt för oss alla att han ville åka med dom dit ändå.
Trulles k-familj kommer att vara kontakt personer till honom så dom har vi oxå kvar.

Jag har själv lite separationsångest från dom alla! Tänk, dessa Fantastiska, Underbara människor som öppnar sina hem för helt främmamde barn. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dom för detta!! Å att allt bara klickade, inga konstigheter någon stanns. Det är nog få förunnat att ha det så bra! Woow säger jag bara, vilka Hjältar! Barnen kunde inte få bättre familjer!!
Men om jag känner denna separationsångest, så är det ju inte så konstigt att barnen känner likadant om inte mer. Å kännslor är svåra att hantera ibland. Det är tur att vi kan prata om allt å att det är okey att visa å ha kännslor!! Killarna är som jag: Här kommer alla kännslorna på en å samma gång! "Boooom"

Så från och med November så blir allt som det ska igen. Barnen hemma hos sin pappa minst var tredje helg. (Å eventuellt varannan vecka). Precis som det ska vara när man separerat. Happy Face!

Sköt om er å kom ihåg att vara snälla mot varandra å va rädda om er!